Essaouira

Vi gav oss iväg från Mohamedia i söndags eftermiddag med målet satt att segla till Safi. Från början tänkte vi även stanna i El Jadida men detta strök vi p.g.a. tidsbrist. Vädret var med oss i början och på slutet därimellan fick motorn lite motion. Eftersom vi gjorde så pass god fart i slutet så bestämde vi oss på Måndag kväll för att inte gå in i Safi utan gå direkt till Essaouira. Vi angjorde Essaouira måndag morgon (190 M senare).
Essaouira är en mindre fiskehamn och har egentligen inga faciliteter för besökande segelbåtar, man kan ligga vid en flytbrygga tillsammans med en broking skara andra icke fiskebåtar, de senare är i majoritet och herrerar på täppan.
Vi har visserliggen bara legat i två hamnar i Marrocco men det verkar som varje hamn har en "Mr. fix-it". I Mohamedia hette han Ahmed och var en lite försynt man med stora resurser och en trevlig bekanskap. I Essaouira heter han Omar och är inte så försynt, men kan nog fixa det mesta.
Hamnen är väldigt skyddad men av någon anledning så orsakar ebb och flod irriterande svall i hamnen som utsätter knapar och förtöjningar för stora påfresningar. I övrigt är in-klarrering som vanligt och ingen större affär.
Essaouira är en trevlig liten stad med laid-back attityd, vilket lockade hippies när det begav sig.
Då hamnen inte har några duschar och vi kände ett stort behov av en tvagning så fick det bli ett besök på ett Hammam. Stina fick gå till damernas och Andreas fick gå till herrarnas, en intressant upplevelse att mingla med locals på en instution som har funnits sedan urminnes tider. Motsvarande 10 sek kostade det at bli ren.
Vi försökte med fiske längst kusten men utan lycka, nu har vi sagt att vi angör inte Lanzarote innan vi har fått upp en större fisk, så vi får se hur lång tid det kan ta innan vi har land under fötterna igen. Sträckan är ca. 240M och bör inte ta mer än 50-60 timmar, men ingen fisk, inget land, så....
Imorgon drar vi till Marrakesh och på fredag siktar vi på att sätta kurs mot Lanzarote.

Vem är kapten?
En inte ovanlig fråga från både officiella personer och privata. En fråga där det inte är helt lätt att förklara att vi är båda kaptener och där det alltid är lika roligt varje gång vi kan utmana den lokala uppfattningen om könsroller, när Stina tar rodret och lägger till eller ifrån (alltid med perfekt resultat så klart). Mer än en gång har det orsakat höjda ögonbryn och imponerat mummel.

Hamnen Nada ses mitt i bild













En medlem i den Marockanska fiskeflottan













En turist har kommit till stan;-)













Stina tar en paus













Fiskare angnar på långreven inför kvällens fiske

Marinan i Mohammedia

let


Hur spenderar man fem dagar själv i marinan? Jo, har tätat en liten läcka med slilkaflex, städat ur båten invändigt och utvändigt där ett svart sot lagt sig över hela båten. Tagit en sväng in till Casablanca där jag kolla in den trista medinan. Hunnit läsa ut en bok och börjat öva på munspelet. Munspet är en av våra avseglarpresenter från Helena o Jonas - då vi fick med en påse med paket med tillhörande uppdrag som ska genoföras efter vägen, vi har öppnat en till två stcken per månad och det sista är att spela "Hallå, hallå västindien" på munspelet - det kommer så småning om...
Marinan i Mohammedia
Men innan dess fick vi i uppdrag att bygga ett korthus med en en hel lek. Efter flera försök att bygga något stort och luftigt blev det ett mer rubust hus med solida vägar - inget skryt bygge men det håller...

Vi ligger kvar i Mohammedia marina och blir här till söndag den 24 troligen då Andreas har fått åka hem till Skåne en vända. Vi har i alla fall hunnit med lite sightseeing Casablanca - låter häftigare än det är vist fins det en och annan byggnad i art nouveau stil men den största atraktionen är den stora Hassan II Mosken som är större än St Peterskyrkan - säger dom.

I tvätthallen i mosken

En betydligt roligare ställe att traska runt i är medinan i Fes med sina trånga oregelbundna gränder där inga bilar eller andra mortorfordon finns. Vi sov en natt där och hade turen att gå rakt in i första bästa hotell som visa sig vara just det bästa i medinan "Riad Hala" bara att rekomendera om någon ska dit... Vi tog en guidad tur där tillsammans med annat trevligt folk - blev visade många gamla husen som var rikligt dekorerade och det blev även visning av en och annan affär. Tillslut spårade det ut då det bara blev affärer med mattor, "antika saker" och läder etc. Det blev inte mycket handlat mer än ett skärp, några glas och plånbok.

Rummet på Riad Hala

Garvning av skin


I medinan - gamla stan i Fes

MAROCCO - Mohammedia

Efter dryga två dygn segling och motorgång där dom sista 30 N blev lite tuffa då vinden vände mer och mer mot oss. Vinden tilltog upp till 15 s/m i byarna, regnet kom och Furlex rullfocken fasna när seglet skulle rulla in - Andreas fick ligga raklång över peken längst fram och fixa till det i mörkret. I mot vind och kraftig sjö far båten som liten jolle fram och tillbaka och inne i båten är det en lätt torktumlar känsla och nya härliga blåmärken införskaffas fort.
Vid Mohammedia marina kom en jolle ut och möte oss och anvisa plats. En halv timme efter förtöjning kommer man i uniform - marin vakt ombord tar alla våra och båtens uppgifter sen kommer två män till - tullen och imigrationsmyndigheten för att ta samma uppgifter - lite udda men hörde att så var det tydligen även i Portogal tidigare...
Idag har vi gått en sväng i Mohammedia haft en liten egen guide som visat oss den gamla delen sen har vi pysslat om båten lite och spolat av lite saltdränkta kläder.
Imorgon tar vi tåget till Casablanca 20 min här i från.

Villamoura, the twilightzone….

For our newfound friends we will start to write some lines in English, naturally they will not be as exhaustive as the Swedish text but will capture the major points. We are now in Villamoura and have decided to go to Morocco. Villamoura is a little like a pseudo world all operated by one company and all geared for British tourists. We have fixed our forestay and our sun screens. Unfortunately Andreas has got a cold and the weather is not optimal for crossing to Morocco, but we hope to be able to get going tomorrow.

Vi kom till Villamoura på Portugals Algarve kust för att vi trodde detta var segelmeckat nummer ett här nere. Vi hade problem med furlexen på främre förstaget och vi behövde fixa våra solskydd. Segelmecka och stora utgifter var vad vi såg framför oss, i stället fick vi Villamoura the twilight zone.
Att lägga till i Villamoura är precis som att checka in på hotell, enda skilnaden är att man får en båtplats i stället för ett rum. Snabbt, effektivt, fräscht men helt utan karraktär. Villamoura är till skiljnad från vad vi trodde inte en stad utan ett turistkomplex ägt och drivet av ett enda företag. Dessutom så är det bara engelsmän som är här, så allt är tillrättalagt för dem. Går man utanför murarna finner man, ingenting…
Stina gjorde en stark insatts i masten och fixade förstaget. Vi har måttat ut våra solskydd och fått hjälp av ett segelmakeri här med det vi inte kunde göra själva eller inte hade material till. Som sanna britiska turister har vi gått på indisk restaurang (gott). Nu börjar vi dock tröttna på att leva i denna pseudovärld och längtar till Marrocko. Tyvärr så ligger det ett kraftigt lågtryck över Atlanten som ställer till vädret, vi siktar dock på att komma iväg imorgon eftermiddag. Sen har även Andreas drabbats av ett lågtryck – efter kraftig sjösjuka, mellan Cascais och Lagos, kom en förkylning med feber och svaghet – vi vet var det lilla viruset kom ifrån… ;-).

Stina vid rodret med kurs mot Villamoura















Utsikten från masten (Stina fixar förstaget)

Lissabon

Nu har vi angjort Cascais utanför Lissabon. Vi hade trevlig segling nästan hela vägen ner hit även om de sista 30nm fick gå för motor. Vi måste nu bestämma oss om Madeira eller Marrocko, vi skall turista lite i Lissabon och sedan det eviga småfixandet på båten. Här är det varmt :-) och vi såg till och med en tropisk fisk i hamnen tillsammans med mullorna.