Vi kom till Villamoura på Portugals Algarve kust för att vi trodde detta var segelmeckat nummer ett här nere. Vi hade problem med furlexen på främre förstaget och vi behövde fixa våra solskydd. Segelmecka och stora utgifter var vad vi såg framför oss, i stället fick vi Villamoura the twilight zone.
Att lägga till i Villamoura är precis som att checka in på hotell, enda skilnaden är att man får en båtplats i stället för ett rum. Snabbt, effektivt, fräscht men helt utan karraktär. Villamoura är till skiljnad från vad vi trodde inte en stad utan ett turistkomplex ägt och drivet av ett enda företag. Dessutom så är det bara engelsmän som är här, så allt är tillrättalagt för dem. Går man utanför murarna finner man, ingenting…
Stina gjorde en stark insatts i masten och fixade förstaget. Vi har måttat ut våra solskydd och fått hjälp av ett segelmakeri här med det vi inte kunde göra själva eller inte hade material till. Som sanna britiska turister har vi gått på indisk restaurang (gott). Nu börjar vi dock tröttna på att leva i denna pseudovärld och längtar till Marrocko. Tyvärr så ligger det ett kraftigt lågtryck över Atlanten som ställer till vädret, vi siktar dock på att komma iväg imorgon eftermiddag. Sen har även Andreas drabbats av ett lågtryck – efter kraftig sjösjuka, mellan Cascais och Lagos, kom en förkylning med feber och svaghet – vi vet var det lilla viruset kom ifrån… ;-).
Stina vid rodret med kurs mot Villamoura
Utsikten från masten (Stina fixar förstaget)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar