Azorerna

Hortamarina, i bakgrunden ligger grannçn Pikos vulkanberg.

Efter att ha angjort klassiska seglarhamnen Horta och besökt lika klassiska Peters Bar så vilade vi upp oss en dag innan vi började se oss omkring i omgivningarna. Vi började också att fundera hur vår målning på piren skulle se ut, alla atlantenseglare som angör Horta målar en bild på piren för att få tur med vindarna resten av resan. Det kan vara en skröna, men varför ta en risk att det är sant.

Vi hyrde bil med S/Y Olivia en dag och såg oss omkring på ön. Alla öarna i Azorerna är vulkaniska men de är väldigt olika till utseende. Faial är väldigt lik Sverige, förutom en och annan banan och annanas planta, och vi fick hemlängtan av att köra runt på ön, uppleva svenskt sommarklimat och höra koltrastarna sjunga.
Egentligen hade vi tänkt oss att vi skulle segla över till Pico, ön bredvid som bara ligger 5 nm bort, men när det visade sig att det inte fanns några bra ankringsplatser precis över från Horta så bestämde vi oss för att låta båten ligga kvar i Horta och ta färjan över i stället. Vi hyrde bil (åter med S/Y Olivia) och åkte runt ön. Pico har annorlunda landskap än Faial, här är spåren efter den vulkaniska aktiviteten större och stränderna består nästan enbart av stelnad lava. Pico är känt för sitt vin och vi såg många vingårdar (speciellt är hur man odlar vinet i små sänkor i marken omgärdade av murar för att skydda vinrankorna mot vind och kyla). Pico är Portugals högsta berg med sina över 2000 m, tyvärr han vi inte ta oss upp till toppen utan fick nöja oss med att beundra den från hamnen i Horta.

Vi låg i Horta en vecka innan det var dags att dra vidare mot Angra de Heroismo på Terceira och tjurrusningarna på festivalen Sanjoanina.

Tjurrusningarna går till så att de olika kvarteren i Angra de Heroismo hyra in tre eller fyra tjurar modell större. Dessa kommer lastade i lådor till kvarteret, där förses de med ett långt rep runt halsen (ingen strypsnara eller så utan bara som ett långt koppel). Därefter fattar 5-6 stadigt män den andra änden av repet och tjuren släpps ut bland de spänt väntade män och kvinnor som skall vara med på rusningen. Tjuren som vid detta lagt är smått irriterad ger sig sedan efter folk och fä i full galopp och det gäller för de som är med i rusningen att:
1: Komma så nära tjuren som möjligt.
2: Komma undan med så lite skador som möjligt.

Männen som håller i andra änden av repet har som uppgift att försöka hålla tjuren innan för de avspärrningar som är gjorda och försöka undvika allt för allvarliga sammanstötningar mellan tjuren och deltagarna. Sanningen skall sägas att det låter värre/mer spännande än det är då det oftast räcker med att tjuren vänder på huvudet och tar några steg för att hella skocken med människor skall springa för livet. Vi såg aldrig någon som blev rejält tilltufsad.
Bil hyrdes givetvis också på Terceira och ön utforskades, tillsammans med s/y Olivia - givetvis.

Nu ser vindarna ut att bli bra de närmaste dagarna så vi ger oss iväg idag (torsdag 23/6) mot Engelska kanalen, exakt var får vindar och väder bestämma. Vår avfärd härifrån blir också slutet på vår resa tillsammans med S/Y Olivia. Nästa gång vi ses blir i Sverige. Känns vemodigt att nu gå skiljda vägar och veta att när vi ses nästa gång så är båda våra resor över. Vi siktar på att komma hem till Sverige så for som möjligt nu när vi lämnar Azorerna. S/Y Olivia förlänger sin resa med Irland och Skottland och vi hoppas de får en härlig tur, följ Oliverna.

Peters bar i Horta, öl på väg ut.


Målning i Hortas marina.

På bil utflyckt med Oliverna.


Bland vulkanberg på Piko.

Det finns inte mycket till sandstränder på någon av öarna.

Vinodling i vulkansten.

Terceira - det ryker lätt ur berget.

På väg ner i en stelnad lava ström som bildat en grotta pa Tercida tillsammans med Oliverna.

Utsikt över Terceiras beteshagar.

Tjurrusning, vi höll oss bakom en mur en meter upp