Grenada till Mayreau

Än engång bjöd verkligheten på en överaskning. Vi hade i vår okunskap trott att nu var det slut med kryss och hård segling, men inte.... Vi kastade loss från Grenada tidigt på morgonen för en 36 Nm resa till Union Island med tron att det skulle ta 7-8 timmar. Resan tog oss 16 timmar något längre än vi trodde..... och det blev hårt mot vind och vågor hela vägen. Vi klarerade in till St. Vincent och Grenadinerna i Clifton, där vi också mötte upp med segelbåten Olivia vilka vi sedan hade väldigt trevligt tillsammmans med några dagar, kolla in våran cykeltur hos Olivia. Vi har sedan förflyttat oss i extremt små hopp via Frigate Island, Chatam bay till där vi befinner oss nu Saline bay på Mayreau.
Vi har snorklat i vikar, druckit rom drinkar, slappat och haft fortsatt kul med Petter och Louise på Olivia samt träffat på andra trevliga seglare.
Idag lördag har regnet öst ner så vi har ruffat oss hela dagen.
Nu hägrar Salt Whistle bay och när vinden avtar något seglar vi till Tobago Cays med fin snorkling och kanske en och annan sköldpadda.

Ett av många dopp i det 28 gradiga vattnet

Redo för en snorkeltur på revet

Rompunch i Chatam bay

En papaya coconut och en plats i sittbrunn.....

En dag kröp Leroy the lazzy lizard in och la sig...

Det kan även regna i Karibien (Saline Bay, Mayreau)

Livet går vidare, så även vår resa

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig, detta gäller segling så väl som livet i stort. För vår del fick vi ändra våra planer för karibien en anig efter beskedet om min mors bortgång. Jag har nu varit hemma i två veckor och Stina har legat för ankare här på Grenada. Nu går dock livet vidare och så även vår resa. Imorgon drar vi igång vår utforskning av Karibien på allvar med att segla norrut till Union Island, där vi hoppas möta upp med segelbåten Olivia för en liten reUnion.

/Andreas

Prickly Bay, Grenada

Nada blad dom andra båtarna

Ja, här ligger jag för ankar i väntanstider... på att Andreas ska dimpa ner med flyget som anländer nu på söndag. Det finns väl värre ställen att vänta på, undertiden har jag passat på att kolla in vad Grenada har att erbjuda. Det blev en heldags tur med guide tillsammans med några engelsmän, som vi träffa i Kap Verde. För att kort summera ön från norr till söder, berg på mitten med några små sjöar och mindre vattenfall, på sidorna hittar man muskotfabrik, rom framställning 75% och kanske det bästa chockladtillverkning.

Vy över Prickly Bay

Sen har det blivit ett antal vändor in till St Georges där jag bl a hittade ett härligt dammigt museum, gått runt på varje gata och marknad - vilket har gått ganska fort. Sen är jag ju inte helt själv är i Prickly Bay det ligger minst 30 - 40 andra båtar här också, ett kort tag låg svenskbåten Allie där jag blev bjuden på ny fångad baracuda - bra och trevligt! Sen är det engelsmännen och en ny svenskbåt jag kan åka och fika hos eller gå ut och ta öl med.

På aktern av båten vid rodret var det efter överfaten en hel koloni med växter och djur som bosatt sig - dom fanns inte där när vi åkte från Kap Verde. Nästan otäckt många var dom, det har nog troligen dragit ner farten en del - inte kontigt att det tog sån tid över... Dom är numera i alla fall borta nu som mycket av rosten på båten, salt och smuts etc det är väll det jag också har roat mig med att fixa till båten i topp trim.

Jaaa, men gud vad jag börjar bli trött på denna ö...

Atlantöverfarten

Nada på väg västerut mot solnedgången och karibien

Så har vi nu gjort fast tamparna i St. George på Grenada och kan äntligen gå genom ruffen utan att krampaktgit behöva hålla oss med båda händerna. Känns nästan overkligt att stå på fasta land efter att ha korsat Atlanten, en sträcka som motsvarar Strömstad till Happaranda längst kusten T&R. Nu befinner vi oss i Karibien, målet för hela resan även om resan kanske är det stora målet.

Julafon firades innan avfärd med julmust, snapps och julklappar

Vi började vår överfart på självaste julafton. Avfärden blev väl inte riktigt som vi tänkt p g a att saker tar längre tid än man tror och att marinan i Mindelo hade en del väldigt konstiga regler (som att man fick inte köpa vatten om man inte var marina kund).
Vi kom altså iväg sent och sundet mellan öarna vid Mindelo är beryktat för sin venturieffekt (vindhastigheten ökar i sundet på grund av dess utformning) vilket gav oss 14-16 m/s och stökig sjö de första 10-20 sjömilen. Natten förlöpte dock sedan lugnt och dagen efter så kändes det att vi verkligen var iväg på vår Atlantöverfart.
De första ca. 400 NM satte vi kurs mot SW för att på allvar komma ner till passadvindsbältet som i år ligger extremt långt söderut. De första dagarna hade vi läns med varierande styrka och vi ägnade en hel del tid till att prova olika segelkombinationer men mest blev det spinnaker. Efter att ha provat ett antal olika segeluppsättningar så fastnade vi till slut för enbart en spriad genua med spribomen låst i alla riktningar. Denna segeluppsättning var stabil i alla väder, var möjlig att reva utan att gå fram på fördäck och gav oss tillräckligt med fart.

En av de kombinationer vi prövade, dock tog vi ner focken senare och körde på bara spriad genua

Efter fyra dagar la vi så om kursen till rakt västlig som vi sedan höll i resterande 15 dagar.
Redan första dagen efter att ha lagt om kursen nere i passadvindsbältet upptäckte vi att vågorna och dyningarna är det som påverkar livet ombord mest. Nada älskar att rulla från sida till sida och med dyningar och vågor från minst två olika håll hade vi för det mesta fullt upp med att hålla fast oss. Solen gör oss röd/bruna sjö rullningar gör oss blå/gula och av det sista har det varit mest av - Stina har jobbat fram jämn nyans av blått på ben och höfter...

Navigering är det inte så mycket tal om utan vi hade lagt upp en rutt med waypoints i GPS'en med en dagsetapp på ca. 120 NM varje dag, ett tempo som vi höll för det mesta. Vindrodret styrde båten i vått och torrt, dag som natt.

Hur har vi då fördrivit tiden?
Vi trodde nog att vi skulle ha mer ork att spela spel, lösa korsord och fundera över livet. Men faktum är att vardagen med vågor och vaktschema sliter så pass att det inte har blivit så mycket av detta. Vi har dock läst ett antal böcker var, spelat MIG tills vi kan alla frågor och lyssnat på musik och nedladdade POD radioprogram (spanarna, P3 dokumentär, sommarpratarna).

Fiske blev det inte så mycket av men vi fick en fin Mahi Mahi i början

Onsdagen den 12/1, 19 dagar efter vi lämnat Mindelo så siktade vi åter land - Grenada som ligger inbäddad i moln och regn så det är först när vi är 10 NM som vi ser bergskonturena.

Grenada är ligger dold bland molnen till höger, vi ser dock konturen så champagnen tas fram

På väg in mot St. George på Grenada

Vi tycker det har varit en ganska jobbig resa, inte seglingen, vädret eller samvaron på båten, utan mentalt. Vågorna och de begränsningar dessa innebär i rörelsefrihet och tankeverksamhet (ja de påverkar även detta) samt tristessen av ganska enformig segling med mycket "autopilot" sliter hårt på det mentala planet. Vi har diskuterat och kommit fram till att 10 dagar tycker vi är en lagom distans, efter det så börjar det tära mer än det ger. Vi skall väl också säga att en hel del av överfarten har präglats av det mycket tragiska besked om att Andreas mamma hastigt gått bort som vi fick bara några dagar in på överfarten och som nu gör att vi blir liggande i Grenada ett tag, då Andreas åker hem några veckor.

Atlanten, dygn 17 upploppet

Position: 12 16.79 N, 57 49.44 W, 23:00 svensk tid.

kurs/fart: 266 grader / 5 kn

 

Allt går bra och vi har nu ca. 250 NM kvar till Grenada, nu är vi på upploppet :-). Vi hoppas att vi har lagt till i St. George på Grenada innan det blir mörkt i övermorgon Onsdag 12'e.

Atlanten, dygn 14 tristessen infinner sig

Position: 12 43.18 N, 51 10.48 W, 18:00 svensk tid.

kurs/fart: 266 grader / 5 kn

 

Allt går bra och vi har nu "bara" ca 600 NM kvar till Grenada, men...

 

- Lika vackra som de första soluppgångarna och solnedgångarna över öppet hav är, när man sett två-tre stycken så börjar man bli mätt.

- Lika spännande och speciellt det är att befinna sig på öppet hav långt från land och andra båtar. Lika öde och tomt blir det efter ett tag.

- Lika speciellt det är att ha båten som sitt flytande hem och värld, och där det känns som en utflykt att gå fram på fördäck. Lika jobbigt är det efter ett tag med det konstanta rullandet och bristen på möjlighet att röra sig.

 

Därför infinner sig obönhörligen tristessen efter ett tag och vi känner nu att vi vill komma fram.

Atlanten, dygn 10 och halvvägs

Position: 13 09.75 N, 43 12.09 W, 19:00 svensk tid.

 

De senaste dagarna har flutit på bra. Idag går vi dock för motor. Vi närmar oss så sakta karibien och har nu ca. 1100 nM kvar.